Snart över

Jag är hemma... inte Sverige dock. Ett utav mina hem, St. Croix.
I torsdags kväll landade vi på en varm kvav liten ö. Vårt hem sen januari. Det var en surrealistisk känsla att komma tillbaka. Trots att vi bara bott där 3 månader så var det ändå så välbekant.
Första kvällen sov jag väl 4 1/2 timmar... kroppen var definitivt inte van vid värmen då vi bott uppe i bergen de senaste 5 veckorna.
 
På tal om bergen, ska kanske berätta vad som hänt. Som jag skrev i senaste inlägget bodde vi på en UMUbas i en stad i bergen som heter Jarabacoa. De första tre veckorna hjälpte vi varje förmiddag till på en kristen skola vid namn Doulos. Under eftermiddagarna hade vi sportministry med barn och ungdomar från området kring basen och vi åkte även till ett grannområde där vi lekte med en galen grupp av barn i trädgården till ett pastorspar som bor där. Barnen var vilda som få men den kärlek de gav oss är svår att beskriva.
Den fjärde veckan hade vi VBS (Vacation Bible School) varje förmiddag måndag-fredag med barnen i området kring basen. Detta innebar att vi lekte med dem, visade draman, hade lektioner och pyssel. De var en grupp ivriga barn, överraskande bra på att lyssna och alla hade den underbara latinska glädjen. Under eftermiddagarna den veckan var vi om igen på sportsministry och med barnen i grannområdet.
 
Sista veckan packade vi, städade och hade även lite sportsministry. En hel del tårögda hejdån.
 
Det som tog mitt hjärta mest var en han. En 4årig kille vid namn Christofer. En kille som, när vi kom till pastorparets trädgård varje dag, letade efter mig och sen slängde sig i mina armar. Han stal mitt hjärta. Lille Christofer lärde mig en hel del. Han lärde mig att man inte behöver ha mycket för att kunna ge mycket. Trots att han inte har mycket materiellt och en ganska skröpplig relation till sin mamma så har ett hjärta som är villigt att ge. Ett hjärta större än många jag känner som har det mycket bättre ställt. Han gav mig kärlek i överflöd.
Detta är något som imponerar mig med barn i third-world-nations. Hur villiga de är att älska oss, vita människor som inte pratar deras språk. Men vi ger dem en sak under några veckor som de annars inte får alltför mycket av. Vår odelade uppmärksamhet och kärlek.
 
Denna outreach var speciell. Den har varit utmanande och de första 4 veckorna var jag defintivt inte helt närvarande. Men det var något med Jarabacoa, bergen och barnen där som stal mina ögon. De fick mig att vilja vara där fullt ut. Jag är så tacksam att Gud ledde mig till St. Croix och att han ledde oss till Dominikanska Republiken. Vi var där Han ville att vi skulle vara och jag hoppas att vi lyckades ge ut minst hälften utav den kärlek Han har för människorna vi mötte.
 
Nu påbörjar vi vår Debriefvecka. Kommer att ha en 2 timmars "lektions"pass måndag till torsdag. Under dessa dagar kommer vi även ha workduties och under ett tillfälle kommer vi att en och en prata med Fauger och Ana, basledarna. Det kommer bli mycket fritid vilket i detta fall kommer innebära poolen, solen och bara suga ur det sista av varandra innan vi säger hej då.
På torsdags kväll har vi vår avslutningscermoni och på fredag kväll ska vi till ett utav resorten här och äta middag.
Det kommer bli en bra vecka men enormt jobbig. Aldrg kul att säga hej då. Men Gud hjälper mig igenom det.
 
Tack ALLA för era böner, ni är fantastiska!
Sista inlägget kommer om en vecka...
 
 - Kärlek från St. Croix!
 
Basketboll, Sportsministry
 
Hjälper till på basen, målar gråa stenar vita
 
Glada barn på Doulos skola
 
Barn målar suncatchers under VBS
 
Jag och mitt hjärta Christofer
 
Leker spiderman
 
 

OUTREACH #3

Nu har vi wifi! Tva veckor har gatt och en hel del har hant. Vi har begett oss inat landet upp i bergen till en liten stad som heter Jarabacoa. Den ligger ca 1 timme ifran Santiago sa vi ar ganska nara dar vi startade var outreach. Vi bor pa en vacker umu bas har med bergen som utsikt. Vi har vart har i tva veckor och ska vara har I tva ½ veckor till. Slutspurten av outreachen och DTSen, konstig kansla. Temperaturen ar lagre har vilket jag ar tacksam for, haha. Fortfarande varmt under dagarna men natterna ar lite kyligare. Det vi gor har ar att vi varje formiddag man-fre hjalper till pa en tvasprakig Kristen skola med olika projekt. Pa eftermiddagarna hanger vi antingen med ungdomar som kommer och leker/sportar pa basen eller sa ar vi I en kyrka och leker med Barnen som bor runtomkring och har lite undervisning med dem. Personligen trivs jag battre har. Da vi inte har internet tvingas vi nastan att umgas med varandra vilket ar bra for oss. Vi har blivit tajtare sista tiden sa det ar kul! Kan tyvarr inte skriva mer nu pga brist av wifi. Men sa fort jag kommer till st Croix om ca 3 veckor sa ska jag skriva en langre uppdatering och fler bilder. Fortsatt garna Att be for oss och tack for alla boner som blivit bedda! -Love fran Jarabacoa, Dominikanska Republiken!

OUTREACH#2

Tiden tickar forbi valdigt fort. Annu 2 veckor har passerat.
Forsta veckan av dessa tva var varan forsta "riktiga" outreach vecka. Vi har jobbat mycket med barn. Haft engelskalektioner for en del barn, lekt med dem, alskat dem och bara forsokt att smitta av oss med Guds karlek for dem. Vi fick aven mojlighet att starta ett projekt i en utav byarna har med att hjalpa till att bygga en toalett/uthus for forsamlingen i den byn.
Manniskorna har valsignar oss sa enormt mycket. Vi har en fantastisk chauffor som kor runt oss i en buss varendaste dag och en dag stannade han med oss alla vid havet dar de i klipporna finns "blowholes", hal dar det blaser upp vatten nar vagorna slar in. Mycket underhallande for oss vasterlanningar, haha.
Kvinnan som ar pastor i den kyrkan vi bygger toalett at tog oss pa en hajk till grottor en dag, bara for att hon vill visa oss sitt vackra land.
Jag kanner mig sa valsignad som far umgas med sa fantastiska manniskor som inte har sa mycket men som ger utav allt de har. Det ar karlek.
 
Under lordagen den 3 maj hade vi ett antal aldre ungdomar fran en forsamling i San Pedro har. De fick undervisning fran staff har och aven fran nagra i vart team. Sen fick vi mojlighet att folja med dem till ett barnhem for forstandshandikappade barn. Det var omtumlande, hjartekrossande och aven en valsignelse. Fick sitta bredvid en kille som jag tror var 15 ar vid namn Ulises och bara vara. Klappade honom pa huvudet tills han somnade och sa fort jag sluta sa vaknade han. Det var enormt svart att ga darifran. Men vetskapen att det har det enormt bra trots omstandigheterna och omges utav manniskor som tar han om dem pa ratt satt lugnar ner en mycket.
 
Konstrasterna kunde sedan inte bli storre. Tva dagar senare aker vi till Princess Resort for att hjalpa till under en UMU-konferens for baserna runt om i Karibien. Vi ansvarade for alla barn. Undervisade dem, lekte med dem, gjorde pyssel och sjong lovsang. Riktigt roligt! Men som sagt, kontrasterna kunde knappt bli storre. Trots att det ar svart att hela tiden byta miljo och forsoka att anpassa sig sa lar Gud mig att vara tacksam vart jag an ar och att vara valsignelse till vilka jag an ar med.
Denna konferensvecka fick bli en mellanlandning for oss som ett team, att ladda batterierna och fyllas pa av Guds nad.
Jag hade oturen att aka pa nat sjukligt i magen med kramper och annat skoj de sista tva dagarna men jag har turen att omges utav ett fantastiskt team som tar han om mig och uppmuntrar mig.
 
Detta visades minst sagt idag (sondag) da det var min 20-arsdag. Jag vaknade upp med ballonger vid min sang och fina "notes" fran alla. Efter kyrkan gjorde vi aven ett efterlangtat besok till IKEA. Det var sa underbart! En bit av hemma sa langt borta! Absolut en energikick!
Fick aven manga fina halsningar fran Sverige med uppmuntringar och valsignelser.
Dessa veckor har jag verkligen fatt se hur valsignad jag ar. TACK!
 
Pa grund utav outgrundliga anledningar ville inte bloggen lagga upp de andra bilderna. Hoppas fa upp dem senare i ett annat inlagg. Finns annars pa Facebook.
 
-Karlek fran Dominkanska Republiken!
 
Amèlie med fina dominikanska barn!
 
Jag som larljungen Petrus undervisar tillsammans med Sarah och far tolkningshjalp utav Raul.