rebeckaahl.blogg.se

Tiden tickar forbi valdigt fort. Annu 2 veckor har passerat.

Forsta veckan av dessa tva var varan forsta "riktiga" outreach vecka. Vi har jobbat mycket med barn. Haft engelskalektioner for en del barn, lekt med dem, alskat dem och bara forsokt att smitta av oss med Guds karlek for dem. Vi fick aven mojlighet att starta ett projekt i en utav byarna har med att hjalpa till att bygga en toalett/uthus for forsamlingen i den byn.

Manniskorna har valsignar oss sa enormt mycket. Vi har en fantastisk chauffor som kor runt oss i en buss varendaste dag och en dag stannade han med oss alla vid havet dar de i klipporna finns "blowholes", hal dar det blaser upp vatten nar vagorna slar in. Mycket underhallande for oss vasterlanningar, haha.

Kvinnan som ar pastor i den kyrkan vi bygger toalett at tog oss pa en hajk till grottor en dag, bara for att hon vill visa oss sitt vackra land.

Jag kanner mig sa valsignad som far umgas med sa fantastiska manniskor som inte har sa mycket men som ger utav allt de har. Det ar karlek.

 

Under lordagen den 3 maj hade vi ett antal aldre ungdomar fran en forsamling i San Pedro har. De fick undervisning fran staff har och aven fran nagra i vart team. Sen fick vi mojlighet att folja med dem till ett barnhem for forstandshandikappade barn. Det var omtumlande, hjartekrossande och aven en valsignelse. Fick sitta bredvid en kille som jag tror var 15 ar vid namn Ulises och bara vara. Klappade honom pa huvudet tills han somnade och sa fort jag sluta sa vaknade han. Det var enormt svart att ga darifran. Men vetskapen att det har det enormt bra trots omstandigheterna och omges utav manniskor som tar han om dem pa ratt satt lugnar ner en mycket.

 

Konstrasterna kunde sedan inte bli storre. Tva dagar senare aker vi till Princess Resort for att hjalpa till under en UMU-konferens for baserna runt om i Karibien. Vi ansvarade for alla barn. Undervisade dem, lekte med dem, gjorde pyssel och sjong lovsang. Riktigt roligt! Men som sagt, kontrasterna kunde knappt bli storre. Trots att det ar svart att hela tiden byta miljo och forsoka att anpassa sig sa lar Gud mig att vara tacksam vart jag an ar och att vara valsignelse till vilka jag an ar med.

Denna konferensvecka fick bli en mellanlandning for oss som ett team, att ladda batterierna och fyllas pa av Guds nad.

Jag hade oturen att aka pa nat sjukligt i magen med kramper och annat skoj de sista tva dagarna men jag har turen att omges utav ett fantastiskt team som tar han om mig och uppmuntrar mig.

 

Detta visades minst sagt idag (sondag) da det var min 20-arsdag. Jag vaknade upp med ballonger vid min sang och fina "notes" fran alla. Efter kyrkan gjorde vi aven ett efterlangtat besok till IKEA. Det var sa underbart! En bit av hemma sa langt borta! Absolut en energikick!

Fick aven manga fina halsningar fran Sverige med uppmuntringar och valsignelser.

Dessa veckor har jag verkligen fatt se hur valsignad jag ar. TACK!

 

Pa grund utav outgrundliga anledningar ville inte bloggen lagga upp de andra bilderna. Hoppas fa upp dem senare i ett annat inlagg. Finns annars pa Facebook.

 

-Karlek fran Dominkanska Republiken!